Pluggdisciplin - och ålder?

Min självdisciplin är något som saknas idag. Sitter just nu i skolans bibliotek och försöker motivera mig själv till att ta tag i momentet att utforma en undersökningsmodell inför intervjuerna som vi ska göra i C-uppsatsen. Alla förutsättningarna finns ju i alla fall. Har dator, en kopp te, lite fika/lunch, och hörlurar med musik och inte minst en lagom stor tdspress på mig. Vissa dagar så känns det som att det trots detta inte fungerar att producera något vettigt.

Var för övrigt en sväng på psykologiska institutionen idag och blev intervjuad av en tjej som pluggar intervjumetodik. Blev både bandad och filmad så jag hoppas att de får ut något av mitt svammel. Visserligen är det hon som ska bedömas men vill ju ändå inte framstå som HELT förvirrad. Det blir dock lätt lagom filosofiskt när ämnet är något så abstarkt som åldrande (som visserligen även är ytterst påtagligt ). Inte helt lätt och att spekulera i hur man kommer se på sitt åldrande och sin ålder när man är 40 år gammal, eller försöka bestämma vilken ålder som är den "bästa". Där fick jag fram något om att jag i alla fall hoppas att det inte finns någon "bästa" ålder. Tänk vad surt det måste kännas när den är över då? När man sitter gammal där en dag kan man nog visserligen minnas någon tid i livet som sin bästa men det är ju svårt att säga NÄR det kommer bli, eller vad tror ni? Finns det någon bästa ålder i era ögon?

Nåja, ska väl nu återgå till mitt arbete (eller rättare sagt komma igång med det). Annars kommer jag väl aldrig härifrån!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0