Deprimerande ridtur

Red Assa idag. I ett halvkasst väder som gjorde att jag inte var så himla positiv inställd från första början. Började på banan och det gick hyfsat förutom vissa okontrollerade ökningar på raksträckorna. Sen skulle jag ut på vägen. Det gick också hyfsat till en början. Körde mycket tölt och skrittövergångar och gav mig sedan ut på motorvägsbygget. Något som alltså innebär raka fina grusvägar på helgerna när byggarbetarna är borta. Jag tänka att hon behövde få springa i pass och släpper på henne lite bortåt. Hon bjuder inte riktigt så mycket som jag vill och underlaget var dessutom hårdare än vad jag trodde så jag stannar, vänder och ska tölta tillbaka. *pang* säger det  bara och så bär det av i full galopp. Vi passerar min tänkta passträcka och försvinner i svagt nedförstlut och på en väg som längre fram smalnar av och blir en grushög. Det var riktigt obehagligt, främst eftersom vägen när den tog slut blev rejält grusig, gropig och allmänt ojämn - och där kommer vi farandes i nån slags galopp/pass-blandning. Fick stopp på henne innan den redan ojämna vägen tog slut helt. Sedan blev det att rida samma sträcka igen men i skritt. Känner att hon är lite ömfotad och jodå, när jag är hemma i stallet igen så ser jag att hon dessutom slet av sig en sko under den lilla färden...

Det här känns inte så värst kul. Jag fick ju visserligen stopp på henne, men det var inte lätt och var inte vackert och jag känner att en uteritt med någon annan inte är att tänka på i nuläget. Inte när hon drar när jag försöker tölta och är själv. Kan ju säga att jag saknade Jarpurs trygghet just då. Honom kan man gasa på i ökad galopp och fortfarande veta att man kan stanna sen...

Nu får hon vila tills hovslagarn kan få på skon men det blir förhoppningsvis i början på veckan, sen blir det väl att fortsätta traggla på ridbanan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0