Ja, pepparkakshusbakande ikväll alltså. Smält socker är inte att leka med är väl bara att konstatera. Har en fin blåsa på mitt högra långfinger.

Hade alltså bjudit in till pepparkakshusbakarkväll (långt ord) ikväll. Men på grund av jobbande, sjukdom och långväga avstånd så slutade det med att vi inte var så många kvar. Carolina var den tappra som dök upp, med avancerade ritningar  av  sina föräldrars hus. Nu var det på ett sätt tur att vi inte var fler (men ta inte illa upp, ni andra var saknade!) men faktiskt; Vårt kök hade nog inte klarat av mer, det är liksom inte så stort, och vi skulle dessutom göra avancerade hus! Vet dock inte om det var en sån god idé, speciellt inte i kombination med en hel del glögg. Men man ska ju sikta högt sägs det!

Bilder kommer dock imorgon, men jag kan väl säga att mitt är en komplett gård med ett litet stall och massa hästar. På grund av felbedömningar av diverse mått så gick det åt en hel del glasyr också, inte mig emot, urgott! Menmen, jag fick åtminstone ihop huset. Carolina fick ge upp efter garaget. Vi hade nog bedömt gräddningstiden lite fel på hennes gigantiska bitar och de sjönk fint ihop och delade sig när det var dags att börja klistra. Tur att pepparkaksdeg är gott, för det har vi mycket kvar av nu!

När vi kände oss lagom nöjda så satte vi oss i soffan, mumsade på lussekatter och kollade på lite bilder från Brasilien och LA där C har spenderat de senaste 6 månaderna. Otroligt häftigt! Vi provsmakade även vörtbrödet som jag nämnde i förra inlägget. Visst tog det tid, men det blev riktigt bra! Rekommenderas!