Träningsvärk i större delen av kroppen och lite skapsår här och var men det har varit några riktigt sköna dagar ute i naturen! Lite svårt att fatta att det är i mitten på november när man åker längdskidor upp mot kalfjället längs en orörd skidslinga, träden är täckta av snö och det flaxar upp en snövit ripa några meter framför en.

Vi har hyrt utrustning (genom att ringa till den stängda uthyrningen och få specialöppnat...) och eftersom det var försäsong gick det inte så mycket bussar. Något som gjorde att vi gick till längdskiduthyrningen, hyrde skidor där och den dag vi sedan ville åka utförs (ja, skidbackarna var också öppna) så fick vi åka längd åtta kilometer för att sedan hyra skidor/snowboard vid backen. Som tur var gick det bussar tillbaka till hotellet för i slutet på den dagen var vi något trötta. Minus tretton grader är inte så farligt när man kämpar på i längdspåret men känns mer när man står i skidliften. Kunde även konstatera att det är betydligt farligare med längdskidor än snowboard, något som även skrapmärkena i mitt ansikte är fina bevis på. Några av utförslöporna var ritkigt branta. Men skam den som ger sig, dagen efter var vi båda betydligt stabilare på benen och det ska nog bli längdåkare av oss också så småningom!

Överlag märks det att de som framförallt utnyttjar snön under försäsong är de som elitsatsar. På hotellet, som satsar en del på att ha en sportprofil bodde förutom vi, ett antal vasaloppsåkare (vinnare...) och i skidbacken var slalomklubbar från bland annat Järfälla och Gävle där för att träna.

Sen ser vi fram emot nästa gång, då lär poolen vara igång, skidbussarna gående och alla backar öppna. Å andra sidan lär det vara ett mer hysteriskt tempo än det var denna gång.

Nu känns det som att batterierna är lite uppladdade och att man även har fyllts av lite julstämning. Nu när vi sett snö så känns nämligen inte julhysterin lika oförklarlig.